Part 2

3. Om vi ock med tårar utså Herrens säde, Om och anden qväljs af nöd så allvarsam, När vårt qval är ändadt, Jesus oss välkomnar, Och vi få med jubel bära kärfvar fram.

32. Nu vi samlats i ditt namn.

1. Nu vi samlats i ditt namn: Jesus, var oss nära Och uti din hulda famn Värdes sjelf oss bära.

2. Tolka du för oss ditt ord, Så att rätt vi höra. Låt din ande blifva spord, Lär oss ordet göra.

3. Lär oss taga väl i akt Hvad du oss vill gifva, Så att, som du sjelf har sagt, Saliga vi blifva.

4. Må din säd i hjertat gro, Rika frukter bära, Lär oss du att barnsligt tro, Lefva till din ära.

33. På Jakobs Gud.

1. Nu min frälsningssak är klar och god, Min själ har gjort sitt val: Jag mig anförtror i Herrens hand För mina dagars tal. KÖR. På Jakobs Gud vill jag bygga mitt hopp, På Jakobs Gud vill jag tro. I all nöd och sorg är han mig en borg, Der jag så trygg får bo.

2. O hvad mer, om här i ödemark Min bädd blir stenen hård, Den till Herrens trofasthet skall bli En dyrbar minnesvård.

3. Så jag vandrar glad mot ljusets land På farlig ökenstig, Ty jag hört hans löftesord: “jag skall Ej öfvergifva dig.”

4. Blott hos Jakobs Gud är salighet För gammal och för ung. Om du ej förut på honom trott — O tro i dag och sjung:

34. Jesus, vår Jesus.

1. Jesus, vår Jesus, led oss vid handen, Tills vi stå klädda i skinande skrud. Lär oss lofsjunga med lossad tunga Dig, som oss friköpt och vunnit åt Gud.

2. O du vår konung, du, du är värdig Evigt att prisas med lofsångens ljud. Lof, tack och ära dig vi hembära, Att du oss friköpt och vunnit åt Gud.

3. Stor uti kärlek är du mot alla, Varmast du älskar din längtande brud. Snart vi derhemma lofvet uppstämma, Att du oss friköpt och vunnit åt Gud.

35. Han är verldens ljus.

1. Lyssna till ordet från frälsaren kär: Jag är verldens ljus. Löfte om himmelen det innebär: Jag är verldens ljus. KÖR. Kom nu till Jesus, kom i dag, Nu han dig kallar till sig. Kom, och hans ljus i själen mottag, Jesus vill frälsa dig.

2. Jesus har lofvat all synd plåna ut, Han är verldens ljus. Lofvat ett hem åt de sina till slut, Han är verldens ljus.

3. Tron på hans ord gifver frid åt din själ, Han är verldens ljus. Göm det i hjertat, och dig skall gå väl, Han är verldens ljus.

4. Vill du ej vandra i ljuset, o säg? Han är verldens ljus. Lita på Jesus och ljus blir din väg, Han är verldens ljus.

36. Jag är lycklig i min Gud.

1. Ärans konung vill jag prisa För hans ledning vis och huld. Dag för dag mer lätt jag vandrar, Sedan han utströk min skuld. KÖR. Jag är lycklig i min Gud, Gladt jag vandrar i hans bud. Jag är lycklig i min Gud, Så lycklig i min Gud.

2. Riklig frid han ger de sina, Som på honom byggt sin tro. Bördor lättas, själen skådar Ända in i himlens ro.

3. När vår konung återkommer Med basunaljud från höjd, Må vi redo stå att möta Herren Kristus då med fröjd!

37. Hos Jesus är glädje och hvila.

1. Hos Jesus är glädje och hvila, Hos Jesus är sällhet och ro. Till Jesus jag städse får ila, Der är mitt trygga bo. KÖR. Jag är så glad, Ty Jesus har lidit och dött för mig. Derför får jag Nu lefva evinnerlig.

2. Hur godt att af ordet få lära, Att Jesus vill vara vår vän! Att han vill oss föra till ära En gång i himmelen!

3. Ej kan jag beskrifva hans kärlek, Som varit så god emot mig, Att han hafver tagit min smälek Och lagt den uppå sig.

4. Snart ärfva vi skola ett rike, Hvars härlighet öga ej sett. Ack saliga fröjd utan like, Som Herren oss beredt!

38. Jesus älskar mig.

1. Jesus älskar mig, jag vet, Nu och i all evighet. Han ledsagar alltid mig, Tryggt jag vandrar på min stig. KÖR. Ära ske Gud! O min själ, gladligt sjung, Sjung med Guds här i höjd. Ära ske Gud! Jag är barn åt en kung, Jesu kärlek är min fröjd.

2. Han är den, som lif mig ger, Tro, hopp, kärlek och än mer, Räddar mig från satans nät, Vaktar alla mina fjät.

3. När likt böljor mot min själ Frestelserna slå — hur väl! Herre Jesus, jag hos dig Finner skydd och gömmer mig.

39. Frid, frid, Guds frid.

1. Mitt hjerta har funnit en sång, Så ljuflig, om icke så lång; Den qväller som skogskällans språng: Frid, frid, som Jesus kan ge. KÖR. Frid, frid, Guds frid! Himmelska gåfva så stor! Ack härliga, härliga frid, Som blott i Guds kärlek bor!

2. Från korset Guds frid välde fram, I blodet, som flöt från Guds lam; Allenast vid korsträdets stam, Frid, frid, som Jesus kan ge.

3. När Jesus jag kände som min, Och han mig upptog såsom sin, Då frid i mitt hjerta kom in, Frid, frid, som Jesus kan ge.

4. Till Jesus jag flyr ur all strid, Hos honom i vexlingens tid Jag finner beständigt min frid, Frid, frid, som Jesus kan ge.

40. Hvar morgon ny.

1. Till dig, o Jesus, vill jag fly Med bön och lof hvar morgon ny, Och sänka qvällens skuggor sig, Jag vill ock fly till dig, till dig.

2. Och kan jag än ej säga dig Hvar särskild nöd, som trycker mig, Du känner den, och i din famn Fins hjelp för bördor utan namn.

3. Hvar dags bekymmer huldt du bär, Och ingen nöd för stor dig är; I dag densamme som i går, Du är min tillflykt år från år.

4. Pris dig, som drar om allt försorg, Och är för mig en säker borg, Ett tryggt beskärm, dit jag må fly Och finna hjelp hvar morgon ny!

41. Vi förstå hvarandra bättre.

1. Vi förstå hvarandra bättre, När den sista skuggan flytt, Och den klara morgon strålar, Då vår Gud gjort allting nytt. Här är missförstånd och smärta, Tårar, slitningar och qval, Men framför oss solen strålar Bortom vägens sista dal. Vi förstå hvarandra då, När vårt mål vi slutligt nå. När Guds klarhet oss omstrålar, Vi förstå hvarandra då.

2. Vi förstå Guds vägar bättre, När vi hunnit bergets topp Och en öfverblick få kasta På vårt korta vandringslopp. Gåtan klarnar, alla missljud Öfvergå i harmoni, Alla synder, fall och sorger Äro evigt då förbi. Vi förstå Guds vägar då, När vårt mål vi slutligt nå. När Guds klarhet oss omstrålar, Vi förstå Guds vägar då.

3. Vi förstå att sjunga bättre, När hvar boja fallit af, Och vi bo på andra sidan Lifvets stormupprörda haf. Nu vi dunkelt skåda tingen, Då i ny och ljus gestalt Få vi skåda nåden, lifvet, Jorden, himlen, Gud och allt. Vi förstå att sjunga då, När vårt mål vi slutligt nå. När Guds klarhet oss omstrålar, Vi förstå att sjunga då.

42. O min nya sång!

1. Utaf anden lyft ifrån jorden en gång, En Johannes fick höra den himmelska sång. Härligt sjöngs den af helgonen omkring Guds tron, Till dess himlen genljöd af dess klangfulla ton. KÖR. O min nya sång, O min nya sång! Jag har börjat den här — O min nya sång! Pris och lof och ära och starkhet vare Gud Ifrån evighet och till evighet!

2. “Ära vare lammet, som köpt oss åt Gud!” Evigt tonar den himmelska lofsångens ljud. Nya jorden och himlarne svara igen: “Ära, halleluja, vare lammet! Amen.”

3. Snart skall Jesus komma i ära och magt För att hemta de sina till sig, som han sagt. Då fullkomligt hos honom en evighet lång Får jag sjunga min nya, min himmelska sång.

43. Om jag en korsets stridsman är.

1. Om jag en korsets stridsman är, Som följa vill Guds lam, Hans namn jag må bekänna här Och för hans sak stå fram. KÖR. O Herre, hjelp mig bära då Mitt kors hvar dag och med dig gå, Att sist jag kronan bära må Och prisa dig i höjd.

2. Skall jag ej möta fiender, Ej synden emotstå? Månn’ verlden hafver nåden kär, Är hon min vän också?

3. Då kamp må segern föregå, Föröka du mitt mod. Blir striden hård, jag kraft skall få Af ordet, Herre god.

4. Väl mig, om jag i denna strid Skall dö, jag segrar än Och ser framför mig evig frid Hos dig i himmelen.

44. Hvar blomstrar fridens Eden?

1. Hvar blomstrar fridens Eden På denna mörka ö? Hvar är den säkra leden På stormomtöcknad sjö, På stormomtöcknad sjö?

2. Nämn stjernan, som kan visa Den rätta vägen här. Säg hvar de bröst få lisa, Som syndens smärta tär, Som syndens smärta tär?

3. Hos Jesus blomstrar Eden, Ty han det öppnat har. Och han är säkra leden Och han är stjernan klar, Och han är stjernan klar.

4. I lifvets alla lägen Är han vår bästa skatt; Ty mörknar det på vägen — Han lyser upp vår natt, Han lyser upp vår natt.

45. Jerusalem, Jerusalem.

1. Jerusalem, Jerusalem, Som ofvantill är bygdt, Ack inom dina portar först Det blifver lungt och tryggt. KÖR. Mitt mål står klart, jag vill blott ett, Blott ett, hvad än det kostar mig. Jerusalem, Jerusalem, Jag vill, jag vill blott hem till dig.

2. Min härkomst och ju är af dig, Och jag är främling här, I dig jag har mitt borgerskap, I dig jag hemma är.

3. Jag hör till dina fria barn, Ty Jesus gjort mig fri Från satans band och lagens dom Och syndens slafveri.

4. Hvad under om jag längtar hem Till dig, Guds helga stad, Der jag en gång får hvila ut Fullkomligt fri och glad!

5. Der ingen gråt skall vara mer Och ingen värk som här Och intet mörker, ingen natt, Ty lammet solen är.

46. Jag har en vän.

1. Jag har en vän, vet du hans namn? Det är en stjerna blid, Som strålar utur himlens famn I outsäglig frid.

2. Han blödt ur många djupa sår För mina synders skull, Och städs han vid min sida går Så mild och kärleksfull.

3. Ej något ondt kan skada mig, Om jag har honom kär, Den, som har sådan vän hos sig, Fullkomligt tryggad är.

4. Hur jordens öden vexla här, Hvad vind det ännu blås, Min vän för evigt trofast är, Och jag skall ej förgås.

5. O Jesus, du är all min tröst, Till dig min längtan står. Ack, drag mig, drag mig till ditt bröst Och dina helga sår.

47. Klippan står fast.

1. Klippan står fast. På tidens strand Hon reser sig mot himlens rand. Remnad hon är, och ro beskär Åt dem sig gömt i klyftan der. KÖR. Somligas hopp står på lös och sandig mull, Andra sin lit satt till ära, gods och gull, Jag byggt på klippan, som aldrig slås omkull, Jesus min urtidsklippa.

2. Hon är ett kors med famn så vid Och sprider ut en strålglans blid. Jag håller fast vid klippans fot Och räds ej mera stormens hot.

3. Hon är ett torn, hvars höga topp Sig sträcker till Guds himmel opp. Öppen dess port för verlden står, Och lycklig den, som der ingår.

48. Helsokällan flödde.

1. Helsokällan flödde Ifrån nåden fram, När vår Jesus blödde Uppå korsets stam.

2. Skriften höres ljuda: Hon är öppen, fri. Hvem kan mig förbjuda Bada deruti?

3. Helsa kan hon gifva Och den sorgsna frid, Trötta kan hon lifva, Kraft hon ger i strid.

4. När mitt hjerta gråter Under sorgen tung, Flyr jag dit, och åter Känner jag mig lugn.

5. Hon är min förtjusning, Här är jag så säll. Vid den källans susning Somnar jag hvar qväll.

6. Morgon, när jag vaknat, Läskar jag mig här. Aldrig har jag saknat Fröjd och glädje der.

49. Der fins honung uti klippan.

1. Har, o själ, du anammat Jesus, Som i döden utgifvit sig För att blifva din frälsningsklippa? Der fins honung uti klippan för dig. KÖR. Der fins honung uti klippan, broder, Der fins honung uti klippan för dig. Från all synd Jesu blod oss renar — Der fins honung uti klippan för dig.

2. Har du smakat Guds nåd och godhet? Vandrar du på den smala stig? Har du druckit ur lifvets källa? Der fins honung uti klippan för dig.

3. Beder du af din himlafader: “Herre, hur kan jag tjena dig?” O var lugn, han skall säkert svara: Der fins honung uti klippan för dig.

4. Gå då ut uppå gator, gränder, Och om frälsningen aldrig tig. Säg till hvarje förlorad broder: Der fins honung uti klippan för dig.

50. Himlar, gifven Herren ära.

1. Himlar, gifven Herren ära, Englar, sjungen högt hans pris. Sol och måne, mån I bära Honom lof hvar på ert vis!

2. Stjernor, tindrande i ljuset, Verldar, under af hans hand, Menskor, I som bon i gruset, Prisen Gud i alla land.

3. Prisen honom för hans lagar, Aldrig felar hvad han sagt; Han är trofast alla dagar, Synd och död han nederlagt.

4. Himlar, jord och allt, hvad under! Det är vordet på hans bud. Prisen honom alla stunder — Kungars konung, verldars Gud.

51. Det fins ett namn.

1. Det fins ett namn jag gerna hör, Dess pris jag sprida vill. Mitt öra som musik det rör, Dess like är ej till. KÖR. Och detta namn, som ljufvast är Min mästare och herre bär. Mitt hopp han är för himmelen, Min närmaste och bäste vän.

2. Det talar om en frälsarman, Hvars kärlek gjort mig fri, Om blodet, som för verlden rann, Med reningskraft deri.

3. Det namnet Jesus ljufvast är I himmel och på jord. Dess skönhet kan ej tolkas här Med dödlig tungas ord.

52. Hvit som snö.

1. Två mig hvitare än snö, Rena mig uti ditt blod. Lär mig från det onda dö, Dyre Jesus, herde god. KÖR. Hvit som snö, hvit som snö; Två mig hvitare än snö.

2. Jag är oren i mig sjelf, Född i synd som hvar och en. Två mig ren i lifvets elf, Fostra mig för himmelen.

3. Skära mig med isop väl Och förlåt mig all min skuld Helga ande, kropp och själ, O min frälsare så huld.

53. Se stadigt på Jesus.

1. Låt synden ej råda, för frestelsen fly. Hvar seger dig hjelper att vinna en ny. Mot lustarne vaka, och strid som en man. KÖR. Se stadigt på Jesus, se stadigt på Jesus, Se stadigt på Jesus, dig seger ger han.

2. Fly onda kamrater, mot skämt var på vakt, Guds namn håll i vördnad, han derpå ger akt. Gör allting med allvar, var vänlig och sann.

3. Och honom, som vinner, är kronan beskärd. I tron skall du vinna, fast mörk är din färd. Dig Gud kan bevara, dig stärka han kan.

54. Sälla dag.

1. Hör sabbatsklockans klang så skön; Sälla dag, sälla dag! Den kallar oss till lof och bön; Sälla dag, sälla dag! O sabbatsdag, du är oss kär, Ty du af Gud välsignad är, Och frid och lugn du till oss bär, Sälla dag, sälla dag!

2. I dag ur grafven Jesus gick; Sälla dag, sälla dag! Och banesåret döden fick; Sälla dag, sälla dag! Ty låt oss alla fröjdas då, Må sången upp mot himlen gå, Och englar stämma in också! Sälla dag, sälla dag!

3. En hvila dock oss väntar än, Sälla dag, sälla dag! En sabbatsro i himmelen; Sälla dag, sälla dag! Der skall församlingen en gång, För evigt löst från synd och tvång, Förenas i en bättre sång — Sälla dag, sälla dag!

55. Bröder, viljen I gå med oss?

1. Bröder, viljen I gå med oss, Bröder, viljen I gå med oss, Bröder, viljen I gå med oss Till Kanaans sälla land? Ja, visst vilja vi gå med er, Ja, visst vilja vi gå med er, Ja, visst vilja vi gå med er Igenom Herrens nåd. KÖR. Ära, ära, halleluja! Ära, ära, halleluja! Ära, ära, halleluja! Pris Gud i evighet.

2. Vägen Herrens ande lär oss, Gud, vår Gud är städse när oss; Om vi tröttna, sjelf han bär oss Till Kanaans sälla land. Ja, o Gud, visst är du med oss. Derför i din kraft bered oss, Och i andens klarhet led oss Till Kanaans sälla land.

3. Snart vid himlens portar stå vi, Hvita sidendrägter få vi, På de gyllne gator gå vi I Kanaans sälla land. Ja, och snart för tronen stå vi. Kronan, harpan, palmen få vi, Heligt segerdruckna gå vi I Kanaans sälla land.

4. Skåda frälsaren helt nära, Evig dyrkan honom bära, Det skall bli vår fröjd och ära I Kanaans sälla land. Amen, ja vår lofsång blandas Re’n med himlens — dagen randas Der blott salighet vi andas I Kanaans sälla land.

56. Lemnen allt, och följen mig.

1. O hur mildt ljöd Jesu bjudning, Der vid sjön han gick sin stig. Trötta fiskare den gälde: Lemnen allt, och följen mig. KÖR. Följen mig, följen mig, Lemnen allt, och följen mig. Följen mig, följen mig, Lemnen allt, och följen mig.

2. Ock till oss han vänligt talar, Han vill draga oss till sig. Hör det ljufva nådesbudet: Lemnen allt, och följen mig.

3. Så hans röst beständigt ljuder, Han vill frälsa mig och dig. Må vi lyda då hans maning: Lemnen allt, och följen mig.

57. Sjung, min själ, hans kärlek stor.

1. Sjung, min själ, med tacksam fröjd Om hans kärlek, som från höjd Skådar öfver slägtet ner Och sin nåd oss dagligt ger. Sjung, min själ, hans kärlek stor.

2. Jord och himmel har han gjort, Allt är hans, båd’ smått och stort. O hvad äro vi, att han Så oss alltid älska kan? Sjung min själ, hans kärlek stor.

3. Gud, så kärleksfull och god, Har oss frälst med Jesu blod Och, att vi ej villas må, Låter anden med oss gå. Sjung, min själ, hans kärlek stor.

4. Sjung, min själ, upphöj hans namn, Tills du kallas i hans famn. Under lifvet lita blott På hans kärlek för allt godt. Sjung min själ, hans kärlek stor.

58. Sjung, sjung nu på barnavis.

1. Nu vid Jesu korsbaner Barn, en skara stor, man ser, Som i alla land, från strand till strand Till himlen sig beger. Indiens och Kinas små Sluta sig till oss också På vår pilgrimsfärd från synd och flärd Att lifvets krona få. KÖR. Sjung, sjung nu på barnavis, Sjung, sjung Herrens Jesu pris. Sjung, tills alla barn en gång Instämma i vår fröjdesång.

2. Medan fritt vårt hjerta slår I vår ungdoms sköna vår. Tåga vi med fröjd till Sions höjd, Dit frestelsen ej når. Kom nu med oss, en och hvar; Rum för alla Jesus har. Aldrig bör din själ då bli en träl I syndens bojor qvar.

3. Redan hemma stå hos Gud Många barn i snöhvit skrud, Som i smått och stort Guds vilja gjort Och gerna lydt hans bud. Snart vi samlas få hos dem I vårt sälla fadershem, Der vi sjunga få och harpan slå I Guds Jerusalem.

59. Stor fröjd, ty Jesus kommen är.

1. Stor fröjd, ty Jesus kommen är! O verld, tag mot din kung. Din hjertas hyllning honom bär, Och högt hans ära sjung.

2. Stor fröjd, ty Jesus spiran bär! O menska, sjung hans pris. Må berg och dalar fjerran, när Instämma på sitt vis.

3. Vår konung verlden styr med nåd Och med rättfärdighet. Vi prisa må hans frälsningsråd, Hans magt och härlighet.

60. Snart är jag hemma.

1. Snart så sluta jordens strider, Snart får jag till Jesus gå. O hvad fröjd det en gång blifver, Att till sist för tronen stå! KÖR. Snart är jag hemma, snart är jag hemma, Fri från sorger och besvär. Snart är jag hemma, snart är jag hemma, Der vår Jesus är.

2. Tänk att slutligt skåda Jesus, Som jag här har trott uppå, Och att få Guds lof uppstämma Och på himlens harpor slå.

3. Tänk, Guds barn från alla orter Skola samlas hemma der, Och få mötas med hvarandra För att aldrig skiljas mer.

4. Der det blir mig godt att vara, Att för evigt bo hos Gud, Hvarest lammets bröllop firas Under himlasångens ljud.

61. En bergklint.

1. En bergklint skroflig, hård och kal, Sig reste midt i dalen Bland rosors mäng till tusental, Och solens strålar föllo på Så väl de fagra rosor små Som på den hårda stenen grå I gröna blomstersalen.

2. Och arlaregn och serlaregn Mildt himlen ömsom gifver Åt alla der i dalens hägn. Då sände rosorna sin doft Så tacksamt upp till himlens loft, I grönska klär sig jordens stoft, Men stenen kal förblifver.

3. Välsignelse för blad och rot Af himlen solen bördar Och tar i öppen famn dem mot. Men stenen hård och sluten var För himlens skatter alla dar, Och derför står han blott och bar Midt ibland rika skördar.

4. Om i ditt hjerta det fins sten, Om stenbemängd hvar gömma, Låt Jesus göra marken ren, Så att Guds kärleks solljus må Liksom hans nådaregn också En emottaglig jordmån nå Och in i hjertat strömma.

62. Hans älskande hjerta.

1. Min fader är god och kärleksfull, Hans inre jemt röres för barnens skull, Och hvar jag än går på lefnadens stig, Hans älskande hjerta det klappar för mig. KÖR. O djup utaf kärlek, o bredd, o höjd! Du menniskors hopp och serafers fröjd! O lär mig mer troget lefva för dig, Du älskande hjerta, som klappar för mig.

2. Han sändt mig sin son, sin högsta skatt, Att vara mitt ljus uti verldens natt, Att frälsa min själ och leda min stig Till älskande hjertat, som klappar för mig.

3. Han har mig ock skänkt sin ande kär, Som städs mig påminner, hvems barn jag är. Min bön han frambär från vandringens stig Till älskande hjertat, som klappar för mig.

4. Kan moder förgäta sina små, Min fader ej glömmer sitt barn ändå. Hans ögon mig följa här på min stig, Hans älskande hjerta det klappar för mig.

63. O, Betlehems stjerna.

1. Som fordom i fjerran österland En stjerna sågs blänka på himlens rand — En ledstjerna klar på visdomens stig, Så tindrar en stjerna och lyser för mig. KÖR. O, Betlehems stjerna, så skön och klar! Du bär än den glans, som du fordom bar. I salig tillbedjan följer jag dig, Du tindrande stjerna, som lyser för mig.

2. “Ett barn är oss födt” — o, ljufva ord! En Gudason gästar vår arma jord; Det heliga minnet är på min stig En tindrande stjerna, som lyser för mig.

3. Ej moln mägtar skymma stjernan klar, Ej middagens gloria dess glans förtar; När dödsskuggans natt omhöljer min stig, Den tindrande stjernan hon lyser för mig.

4. På verlden hon strålar evigt blid Och helsar hvar menska med himmelsk frid; Till Betlehems gäst hon leder min stig Den tindrande stjernan, som lyser för mig.

64. Jesus bjuder barnen.

1. Jesus bjuder barnen till sitt frälsarbröst. Uti ordet ljufva hörs hans milda röst. “Låten barnen komma — riket hör dem till.” Ej af dem ett enda Herren sakna vill.

2. Vänta icke glädje all din lefnadstid. Här i verlden möter mycken nöd och strid. Men din borg är Jesus, dit du ila får, Och uti hans sköte intet ondt dig når.

3. Är din vänkrets liten, Jesus är din vän. När dig andra svika, han dig älskar än. För de dolda snaror på din vandringsstig Har han sändt sin engel att bevara dig.

4. Jesus, dyre Jesus, jag vill följa dig, Tro de fasta löften, som du gifvit mig. Vårda du och led mig med din starka hand, Tills jag lyckligt ingår i det goda land.

65. Framför.