Part 3

1. Hvad är vårt lif på jorden? Blott möda och besvär. Vårt mål är ej i verlden; Nej, frammanför det är. Framför, framför, Framför, framför, Framför, framför, Vårt mål det är framför.

2. Se menniskorna hvimla I mängd, i tusental; Ej ro de kunna finna I denna jemmerdal. Ej ro, ej ro, Ej ro, ej ro, Ej ro, ej ro, I denna jemmerdal.

3. Här ser man tvenne skaror, De tåga hvar till sitt. Till hvilken hopen hör du? Hvad är väl målet ditt? Framför, framför, Framför, framför, Framför, framför, Hvad är ditt mål framför?

4. Är du med dem, som tåga Till evighetens ro, Der vi få evigt hvila Och hos vår fader bo? I frid, i frid, I frid, i frid, I frid, i frid, Få bo hos Gud i frid.

66. Sjung den igen.

1. Sången om Jesus, o sjung den igen, Sjung den igen, sjung den igen. Intet på jorden är skönt såsom den, Sjung den igen, igen. KÖR. Jesus, vår vän! O huru skönt det klingar! Sången om Jesus är ljufligast än, Sjung den igen, igen.

2. Ljufligt den stärker vår tro och vårt hopp, Sjung den igen, sjung den igen. Bojor och fängelser bryter den opp. Sjung den igen, igen.

3. Sjung den för dem, som Guds kärlek försmått, Sjung den igen, sjung den igen. Sången kan göra hvad ord ej förmått, Sjung den igen, igen.

4. Sjung den för barnen, som här kring dig gå, Sjung den igen, sjung den igen. Kanske de ock vilja instämma då, Sjung den igen, igen.

67. När Jesus jag eger.

1. När Jesus jag eger, så eger jag allt. Jag vet, att han har sina englar befalt, Att de skola bära på händren mig hem Till Guds nya stad, Jerusalem.

2. När Jesus jag eger, så eger jag allt. Ja äfven när hjertat käns ödsligt och kallt, Så är han min helsa, mitt lif och min frid Och förer mig hem trots sorg och strid.

3. När Jesus jag eger, så eger jag allt. Fast jag såsom Jakob får känna mig halt, Dock föres jag hemåt mot sällhetens höjd, Der vinkar mig kronan — o hvad fröjd!

68. I den staden.

1. I den staden uti fjerran, Der guldgator glimma, Skola vi, som älska Herren, För evigt få bo. KÖR. Tänk hur saligt det blifver, Han kronan oss gifver, Och med palmer i händer Vi sjunga hans namn.

2. Inga tårar kinden bränna, Ty ingen der gråter, Inga sorger skall man känna; Der fins ingen död.

3. Vännen Jesus skall oss föra Till lefvande källor. Intet mera skall då störa Vår glädje och sång.

4. Må vi alla, unga, gamla, Få bo i den staden. Jesus till sig, vill oss samla; Tag mot honom nu.

69. Dit upp.

1. Jag är en gäst och främling här. Mitt rätta fosterland Är ofvan skyn, der Jesus är På faderns högra hand. KÖR. Dit upp min ande trår, Dit upp min längtan står, Dit upp med fröjd jag går, Ty der, der är mitt hem.

2. Till detta land min längtan står. Hur saligt der en gång, Då bruden gyllne harpan slår Vid englars jubelsång!

3. Tack, Jesus, att du köpte mig, Och gaf mig barnarätt. Nu går jag nöjd den smala stig; Din nåd gör bördan lätt.

4. Lär mig blott söka ditt behag Och lefva så för dig, Att jag är redo hvilken dag Du än vill hemta mig.

70. Väljen i dag.

1. “Väljen i dag hvem som I viljen tjena,” Ljöd det till Israels barn en gång — Antingen Herren Jehova allena Eller de hedniska gudar mång’. Äfven för oss är uppmaningen vigtig; Det är omöjligt att tjena tu. Må vi ock välja med ande upprigtig, Välja en herre och välja nu!

2. Två stå på valet, och Jesus den ena, Mägtig och rik, af konungslig ätt. Lycklig den själen, som honom vill tjena; Hans ok är lustigt, hans börda lätt. Alla de sina han rikligt belönar För deras gerningar uti tron Och med en strålande krona dem krönar, Då de stå samlade vid hans tron.

3. Mången dock finnes, som satan vill tjena Verlden för honom ej möda spar. Mycket han lofvat att gifva de sina — Låt honom skryta — han intet har! Tjensten är hård, ja, hans folk äro trälar, Lönen är döden — så ordet lär. Derför de gå med oroliga själar, Ofridens mask deras hjertan tär.

4. Hvem vill du tillhöra, Gud eller satan? Vill du gå trygg eller farlig väg? Vill du beträda den gyllene gatan Eller nedsjunka i afgrund? Säg. En af de båda du måste utvälja, Ty flera vägar ej finnas till. O må du icke åt döden dig sälja, När Herren Jesus dig frälsa vill!

71. Sjung då om seger.

1. Tänk, huru stort, att vår Jesus har vunnit Öfver vår ovän och synd och död. Han är vår konung, i honom vi funnit Sällhet och frid uti öfverflöd. KÖR. Sjung då om seger, ja, sjung då om seger, Himlarnes rike hör barnen till. Jesus har vunnit, och all magt han eger: Han oss för riket bevara vill.

2. O, hur saligt, Guds barn att få vara Redan i ungdomens ljufva vår, Följa den sälla och lyckliga skara, Som vid Guds hand upp till himlen går!

3. Snart kommer frälsaren åter till jorden För att till sig hemta skaran sin. Då få vi höra de ljufliga orden: Kommen, I mina, i riket in.

72. Drag mig.

1. Jesus, själavän så god, Som på korset göt ditt blod För att evigt frälsa mig, Drag mig närmare till dig. KÖR. Drag mig, drag mig, Drag mig närmare till dig. Med din kärlek innerlig Drag mig, drag mig nära dig.

2. Drag mig med din ljufva röst Till ditt varma frälsarbröst. Lär mig mera älska dig, Som i döden älskat mig.

3. Visa mig de djupa sår, Som du fick i striden svår. Fyll min själ med frid och lif, Af din ande mer mig gif.

4. Drag mig nära, gör mig ren, Att din kärleks återsken Klart må utgå ifrån mig, Lysa andra fram till dig.

73. Jesus lefver.

1. Jesus lefver, Jesus lefver Och kan aldrig ändra sig; Fader, moder, hem och framtid, Allt han vara vill för mig; Väg, der ingen väg jag finner, Råd, der intet råd jag vet; Nog för himlen, nog för jorden, Nog för tid och evighet.

2. Visst är köttet ännu mägtigt, Visst är anden ännu svag, Men min sak den är dock Herrens, Och han hjelper dag från dag. Och han ger hvad jag behöfver, Särskildt för hvar särskildt tid: Ny hugsvalelse och starkhet, Ny förlåtelse och frid.

3. O, då vill jag icke sörja, Jesus sörja får för allt, Ty han ger hvad jag behöfver Och deröfver tusenfaldt. Fri som blomman på sin tufva Eller fågeln på sin qvist Vill jag lefva för att sjunga Blott om dig, o Jesus Krist.

4. Ja, må Jesussången klinga Ljufligt öfver berg och dal, Som ett genljud utaf sången Ifrån lammets bröllopssal. Gifs der intet annat ämne För de frälstas sång en gång, O, då vill jag ej på jorden Sjunga någon annan sång.

74. Jesus älskar.

1. Låt hvart hjerta gladligt prisa Honom, som oss älskar så. Ljuft hans ord till barnen talar, Af hans hand allt godt de få. KÖR. Jesus älskar, Jesus älskar, Ljufva tanke på min stig! Fastän jag är helt ovärdig, Herren Jesus älskar mig.

2. Långt tillbaka, så vi lära, Kommo barn till honom fram. Han välsignade dem alla, Tog dem huldt uti sin famn.

3. Till hans famn vi ock få komma Likt de barn i fordom tid. Äfven oss han vill välsigna, Gifva oss sin nåd och frid.

4. O hvad kunna vi väl gifva För hans kärlek rik ock skön? Värdes du, o Jesus, taga Våra hjertan till din lön.

75. Vänner, jag är stadd på resa.

1. Vänner, jag är stadd på resa Emot himlens perleport. Gerna ville jag berätta Om allt godt mig Herren gjort. KÖR. Ära, ära, halleluja! Blott en främling här jag går. Jag är stadd på väg till Sion, Snart uti mitt hem jag står.

2. Herren Jesus mig har funnit Och sin kärlek hos mig tändt. Ifrån syndens mörka öken Han mitt hjertas fötter vändt.

3. Nu min själ af glädje fylles, Sjunger högt hans kärleks pris. Bortom verldens nöd och mödor Ser jag himlens paradis.

4. Jag skall än min Jesus skåda Vid min lefnads slut och vet, Att min harpa då skall klinga Till hans lof i evighet.

76. Jag såg en stjerna falla.

1. Jag såg en stjerna falla Ifrån Guds himmel blå, Då tänkte jag på alla, Som bort från Herren gå.

2. O många tusen själar, Som förr hört Jesus till, Nu blifvit syndens trälar Och fara åter vill.

3. De hafva mist sitt fäste, Sin Gud, sin frid, sin tro Som fogeln utan näste De fara utan ro.

4. O fallna stjernor, arma, O lampor utan glans, Må Herren sig förbarma Och föra er till sans!

5. Stån redo, bröllopstärnor, Se Jesus kommer snart. O vaknen, fallna stjernor, Stån upp och strålen klart.

6. Stån upp, I släckta vekar, Och söken nåd hos Gud, Flyn undan verldens lekar, Och frukten Herren Gud.

7. Den blinda verlden skalkas Och drömmer tiden bort, Med fasa domen nalkas — Med jemmer inom kort.

8. Man skämtar ej bort döden Och ej bort Herrens dom. Man tviflar ej bort glöden, Som brinner derbortom.

77. Jag kan ej fullt omtala.

1. Jag kan ej fullt omtala, Hur dyr mig Jesus är, Se’n till hans famn jag kommit Och funnit frihet der. Jag mägtar ej hans godhet Beprisa, som sig bör. Om du till honom kommer, Skall du förstå, hvarför. KÖR. Jag kan ej nog beprisa Min dyre frälsare; Jag kan dig endast bedja Att komma, smaka, se.

2. Jag kan ej honom tjena Så mycket, som jag vill; Jag vill dock göra något, Om Gud ger nåd dertill. Ty dog han ej på korset För hvarje menskosjäl? För mig helt visst min Jesus Då led och dog jemväl.

3. När jag på Jesus tänker, Då fylles jag med tröst; För mig han är så dyrbar, För honom höjs min röst. Jag vet, att han i höjden Åt mig beredt en stad, Der jag skall bo hos honom För evigt fri och glad.

78. Låt ej basunen tystna.

1. Låt ej basunen tystna, I, Herrens sändebud, Men spriden ut det vida, Att god är Herren Gud. Prediken evangelium, Och det för verlden all, Till vittnesbörd för folken, Och änden komma skall. Prediken evangelium, Och det för verlden all, Till vittnesbörd för folken, Och änden komma skall.

2. Så älskade Gud verlden, Att han utgaf sin son, Att hvem, som tror på honom, Skall hafva full pardon. För oss han gick i döden, För oss han ock uppstod, För oss, för oss utgöts ock Hans dyra, helga blod. För oss han gick i döden, För oss han ock uppstod, För oss, för oss utgöts ock Hans dyra, helga blod.

3. Är detta evangelium Ej värdt att lyssna till? O hvem vill blifva lycklig? O säg — O säg, hvem vill? Nu gäller göra valet, Nu gäller taga mot Guds gåfva fritt, för intet — O hvem vill göra bot? Nu gäller göra valet, Nu gäller taga mot Guds gåfva fritt, för intet — O hvem vill göra bot?

79. Närmare hemmet.

1. En ljuf, högtidlig tanke Mig ofta genomfar: I dag jag närmare hemmet är, Än förr jag varit har. KÖR. Närmare hemmet, Närmare hemmet, Närmare hemmet i dag Än någonsin förut.

2. Ja närmre fadershuset Med rum förutan tal, Och närmre helgonens syskonkrets I himlens tempelsal.

3. Och närmare den staden, Der bördan lägges ner, Och korset bytes mot kronan ut, Den Gud de sina ger.

4. O Jesus, räck mig handen Uti det sista slag; Ty kanske närmare än jag tror Jag är mitt hem i dag.

80. Ett förloradt får att söka.

1. Ett förloradt får att söka, Steg från himlen — O hvad under! Gode herden, och han söker Huldt det fåret alla stunder.

2. Sjelf uti den låga krubban Hvilar han på bädd så ringa, Medan herdarne från marken Honom der sin hyllning bringa.

3. Se’n hur ömt allt jemt han följer Det förlorade i spåret, Ifrig att det återfinna! Dyra barn, du är det fåret.

4. Nittio och nio vandra Der ej storm och nöd dem hinna. Men det hundrade är borta, Och det måste han ock finna.

5. Och hur än hans fötter blöda, Skyr han icke törnesnåret, Icke nöd och död och fara Blott för detta arma fåret.

6. Och när han det ändtligt funnit, O hur huldt han det förbinder, Bär dem hem på sina axlar, Aktar inga vägens hinder.

7. Då, hvad fröjdesång derhemma! Ingått har nu jubelåret; “Herden fått sitt får tillbaka”. Dyra barn, är du det fåret?

81. Öppna då.

1. Hör, din själavän det är, Som vill in hos dig. Skall du svara honom kallt: “O gå bort från mig”? Han i allt vill stå dig bi, All din synd han vill aftvå. KÖR. O det är din frälsare, som väntar der. Skynda, öppna då, öppna då, Ännu står han qvar — öppna då.

2. Ingen klappar såsom han På ditt hjertas dörr. Ej som främling står han der, Nej han klappat förr. Han ditt hjerta ofta sökt Att från synd det rena få.

3. O hur kan du säga än: “Kom en annan gång”, Då han så bedröfvad stått Uti väntan lång? Se för dig han döden led, Och till dig står hans åtrå.

82. Morgon mellan fjellen.

1. Morgon mellan fjellen, Klara bäck och flod, Sorlande mot hällen, Sjunga: “Gud är god, Gud är god.”

2. Dagen ser jag bräckas, Fram går ljusets flod. Dalarna, som väckas, Svara: “Gud är god, Gud är god.”

3. Skogens foglar sjunga, Med ett glädtigt mod, Der på qvist de gunga, Qvittra: “Gud är god, Gud är god.”

4. Själ, vak upp och svara Dem med nyfödt mod. Höj din lofsång klara: “Gud, vår Gud är god, Gud är god.”

83. Närmare korset.

1. “Närmare korset,” sjunger jag, Närmare jag kommer. Närmare korset dag för dag, Närmare jag kommer. Närmare frälsaren så god, Närmare källan fyld med blod, Närmare sårens purpurflod, Närmare jag kommer, Närmare jag kommer.

2. Närmare nådens tron — hur väl! Närmare jag kommer. Ljufligen mättas der min själ, Närmare jag kommer. Stärkt till min tro, mer klart jag ser Jesus, som kom för mig hit ner, Honom jag vill ock likna mer — Närmare jag kommer, Närmare jag kommer.

3. Närmare målet för mitt hopp, Närmare jag kommer. Redan med fröjd jag ser dit opp, Närmare jag kommer. Närmare hvilans ljufva rön, Närmare ock min segerlön, Närmare kronan evigt skön, Närmare jag kommer, Närmare jag kommer.

84. Kom, du nådens källa rika.

1. Kom, du nådens källa rika, Till ditt lof mitt hjerta stäm. Dina löften aldrig svika, Högt jag vill lofsjunga dem. Lär mig någon ljuflig visa, Någon himmelsk melodi, Att jag må din kärlek prisa, Som från domen köpt mig fri.

2. Här vill jag mitt Ebeneser Resa, ty du halp mig hit. Och mot hemmet nu jag reser, Du mig hjelper också dit. När jag låg i mitt elände, Du mig sökte huld och god. När mitt hjerta synden brände, Du mig löste med ditt blod.

3. Ack, jag mycket har att nåden Tacka för hvarenda dag. Herre, som en kedja låt den Binda mig vid ditt behag. Jag till synd är så benägen, Till att fara vill så böjd. Tag mig, gör mig till din egen, Och mig göm till himlens fröjd.

85. Hör anden och bruden säga: kom.

1. Ack säg mig, hvad menar denna bjudning, Som hörs så ofta här och der? Ty hvarhelst man kommer, högt det ljuder: “Kom, ty allt nu redo är.” KÖR. Hör anden och bruden säga: kom, Och den der hörer säger: kom. Dig törstige vi bjuda: kom, Och drick till evigt lif.

2. Jo det är en himmelsk bröllopsbjudning Från Herren Gud till syndare. Vid sitt nådesbord det evigt rika Hvarje menska vill han se.

3. O kommen, båd’ fattiga och rika, O kommen, I betungade. Kommen, ogudaktiga och fromma, Tagen mot förlåtelse.

4. Anammen i dag Guds kärleksbjudning, Som räckes fritt till en och hvar. Se i morgon kanske dörren stänges — Hvem vill då bli lemnad qvar?

86. Min framtidsdag är ljus och lång.

1. Min framtidsdag är ljus och lång. Den räcker bortom tidens tvång, Der Gud och lammet säll jag ser, Och ingen nöd skall vara mer.

2. Ett oförgängligt arf jag har, I himlen är det i förvar. Och under pröfvotiden här Min fader ger hvad nyttigt är.

3. Pris vare Gud, som ställt det så! Nu slipper jag att ängslig gå. För mig han ensam sörja vill, Och då bör jag ej hjelpa till.

4. Så har jag frid uti min själ Och sjunger glad: nu allt är väl. Jag vandrar trygg vid faderns hand, Han leder mig till lifvets land.

5. Men Herre Jesus, lär du mig Att lefva mera helt för dig Den lilla tid jag har igen På vägen hem till himmelen.

87. Ljufva röst.

1. “Följen mig,” en stämma ljuder, Full af kärlek, frid och tröst. Det är Jesu milda stämma, Det är herdens ljufva röst. KÖR. Ljufva röst, milda röst, Full af kärlek, frid och tröst! O hur kan jag blifva borta, När jag hör min herdes röst!

2. Herden sjelf går fram för fåren, Kallar dem så huldt vid namn. Tröttna de och blifva matta, Bjuder han dem i sin famn.

3. Klena hjorden ömt han vårdar, Skyddar dem mot ulfvens tand. Hör han säger, oss skall ingen Kunna rycka ur hans hand.

4. I hans hjord der vill jag vara, Ligga tätt intill hans bröst, Och jag är så trygg, så salig, När jag hör hans ljufva röst.

88. Mitt hjertas sol.

1. Mitt hjertas sol, du Herre kär! Det är ej natt, då du är när. Må intet jordiskt moln sig te, Dölja dig för din tjenare.

2. När sömnens dagg lätt faller på Mitt trötta öga, vare då Min sista tanke: o hvad tröst, Alltid få hvila vid ditt bröst!

3. Led mig från morgon intill qväll, Ty annars lefver jag ej säll. Blif under natten qvar hos mig — Jag törs ej dö förutan dig.

4. Tillsäg mig frid, när jag uppstår, Förrän jag uti verlden går. Led mig, tills jag försvinner nöjd Uti din kärlek sist i höjd.

89. Han mig gömmer.

1. Hur än lifvets stormar rasa, Brusa vildt på haf och land, Finner jag en säker tillflykt Uti skuggan af Guds hand. KÖR. Han mig gömmer, han mig gömmer Der all sorg och nöd jag glömmer. Han mig gömmer, han mig gömmer Uti skuggan af sin hand.

2. När mig nöd han stundom sänder, Blir blott hvilan kär än mer, Ty när Herren barnet agar, Det af idel kärlek sker.

3. Fiender må gerna hota, Satan bruka all sin list, Herren skall det onda vända Mig till godo, det är visst.

4. Derför vill jag korset bära Trots den ondes nät och garn. Jesus vårdar mig, att intet Skada må hans faders barn.

90. Fröjdefullt, fröjdefullt.

1. Fröjdefullt, fröjdefullt hemåt vi dra, Englarnes land är det mål, som vi ha. Jesus, vår höfding, han förer oss an; Fröjdefullt, fröjdefullt tåga vi fram.

2. Fröjdefullt, fröjdefullt hemåt vi gå, Snart bland de saligas skaror vi stå. Nu när vår Jesus vårt hjerta har fått, Fröjdefull, fröjdefull blifver vår lått.

3. Örat skall tjusas af englarnes sång, Höra de saligas harpor i gång, Fyllande himlen med härliga ljud. Fröjdefullt, fröjdefullt gå vi till Gud.

4. Snart kommer döden väl grymt oss emot, Frälsta af Jesus, vi trotsa hans hot. Väldet är brutet af Guds dyra lam; Fröjdefullt, fröjdefullt tåga vi fram.

5. Snart går den eviga morgonen opp, Klart skådar ögat vårt saliga hopp. Hemlandets blomsterfält ljufliga stå; Fröjdefullt, fröjdefullt hemåt vi gå.

91. Kommen, min faders välsignade.

1. O låtom oss sjunga en hemlandssång, Instämmen med fröjdfullt ljud. Visst kännes vår resa båd’ svår och lång, Men Jesus snart gifver bud: KÖR. Kommen, min faders välsignade; Ett rike är er tillredt Allt ifrån verldens begynnelse — O kommen, besitten det.

2. Då ögat skall tindra af himmelsk glans, Och hjertat af glädje slå; Ja vi skola löpa i fröjdedans, När hemmet vi skåda få.

3. Den staden är tillredd såsom en brud Och glänser af ädelt guld. Dess tempel är lammet, dess sol är Gud; Af härlighet är den full.

4. Af dyrbara stenar dess murar stå Och skina som middagssol. På gyllene gator mång’ helgon gå Hofverande för Guds stol.

5. Snart genom dess portar vi tåga fram Att samlas vid lifsens elf; Snart skola vi der i den sälla hamn Välkomnas af Jesus sjelf.

92. I djupet af mitt hjerta.

1. I djupet af mitt hjerta En stad jag högt åtrår: Jerusalem, det sälla hem, Der all min nöd och smärta Sitt pass och afsked får. I djupet af mitt hjerta En stad jag högt åtrår.

2. Se den på tronen sitter Der råder öfver dem Med evig frid — der fins ej strid, Ty ingen ond och bitter Bor i Jerusalem. Se den på tronen sitter Der råder öfver dem.

3. Men på de vida vatten Hvar finner jag dock väg? Bland blinda skär hvar vägen är I storm och mörka natten Till hemmet, säg, o säg. Ack på de vida vatten Hvar finner jag dock väg?

4. Jo du mig visar vägen, Min dyre frälsare. Och vägen går i dina spår. Sjelf hjelplös och förlägen Jag blott på dig vill se. Ja du mig visar vägen, Min dyre frälsare.

5. Så äfven jag skall vinna I Jesu Kristi namn. Ja också jag så arm och svag Skall en gång målet hinna I härlighetens hamn. Så äfven jag skall vinna I Jesu Kristi namn.

93. Till min Jesus vill jag ila.

1. Nu har fogeln funnit näste, Trötta svalan fått ett fäste, Skrämda dufvan ock ett hem, der hon får bo. Hur än verlden kring mig larmar, Uti Jesu frälsararmar Får jag hvila uti trygghet, frid och ro. KÖR. Till min Jesus vill jag ila, Der allena har jag salighet och fröjd. I hans sköte får jag hvila Liksom fogeln i sitt näste trygg och nöjd.

2. När den onde mot mig rigtar Sina afgrundsskott och sigtar Som ett lejon glupskt att sluka upp min själ, Jag i skötet skyndsamt ilar, Och der nå mig ej hans pilar, Huru hotfullt de än hvina — o så väl!

3. Hos min Jesus blir jag stilla, Annars kan det gå mig illa Här i denna mörka dödens skuggas dal. Snart han tar sin skygga dufva Ifrån denna jordens tufva Upp till sig i himlens ljufva fröjdesal.

94. Fadershjertat står öppet för dig.

1. Kära själ, som gått bort från din fader och Gud, Fadershjertat står öppet för dig. Fast du trampat Guds kärlek och trotsat hans bud, Fadershjertat står öppet för dig. Uppå lustarnas torg du din arfdel försatt, Fridens lampa har slocknat i syndens natt, Dock, hur väl! du kan än få tillbaka din skatt: Fadershjertat står öppet för dig.

2. Kom just sådan du är med din synd och din skam, Fadershjertat står öppet för dig. Är du liknöjd och hård — o så träd ändock fram, Fadershjertat står öppet för dig. Är du fattig och arm och ej vet någon råd, Är din klädnad oren, ja hvarenda tråd? Skynda hemåt, ja skynda, ty märk, hvilken nåd: Fadershjertat står öppet för dig.