Part 5

4. Maria, väl dig, att döden ej fick Sitt rof, att hur grafven han gick! Han ropade dig, du vände dig om; Med seger, med seger emot dig han kom.

5. Sjung halleluja, du himmel, du jord. Ej suckan, ej sorg vare spord! Förgängelsen ej Guds helige tär; Uppstånden, uppstånden ur grafven han är.

124. O pris ske Gud!

1. På denna stund vi samlats här Att prisa Gud, vår far — O pris ske Gud, o pris ske Gud! Hans stora nåd vårt ämne är, Hans kärlek underbar — O pris ske Gud, o pris ske Gud! KÖR. Nu klinge högt vårt hosianna, Tills genklang väckes af dess ljud! O lof och pris ske Gud! O lof och pris ske Gud! Stäm upp, hvart hjerta, hvarje mun: O pris ske Gud!

2. Allt godt vi få utaf hans hand; Vi tacka må derför — O pris ske Gud, o pris ske Gud! Den fred, som råder i vårt land, Till lof oss mana bör — O pris ske Gud, o pris ske Gud!

3. Men störst bland gåfvors stora mängd Är dock hans käre son — O pris ske Gud, o pris ske Gud! Som kom och blef på korset hängd Och vann oss full pardon — O pris ske Gud, o pris ske Gud!

125. Helge Ande.

1. Helge Ande, du som är Kristi vänner troget när, Led oss vid din milda hand Här i öde pilgrimsland; Trötta själen evig tröst Skänk du med din ljufva röst. Hviska sakta: Kom, min vän, Jag dig bär till himmelen.

2. Trogne vän, som följer städs Dina barn med hjelp till reds, Låt oss ej i mörka qval Släpa våra dagars tal; Och när stormen allt har bräckt, Hoppet syns för själen släckt, Hviska sakta: Kom, min vän, Jag dig bär till himmelen.

3. När vi efter mödans slut Vänta att få hvila ut, När vi börja klädas af Äfven allt hvad förr du gaf, Och när floden från oss tar Allt, blott Jesu blod är qvar, Hviska sakta: Kom, min vän, Jag dig bär till himmelen.

126. Ljufva ro!

1. Jag är så nöjd, jag är så glad, När jag på Jesus tror; Ty Gud åt mig beredt en stad, Ett hem, der sjelf han bor. KÖR. Ljufva ro, när jag får bo I det land på himlens strand! Lycklig är jag redan här, Men det bästa väntar der.

2. Dess murar äro salighet, Dess gator utaf gull. Der får jag bo i evighet, Jag, arma stoft och mull.

3. På jorden har jag ej mitt hem, Jag är en främling här. Deruppe i Jerusalem, Se der jag hemma är.

4. I detta land blir aldrig natt, Dess sol går aldrig ner. Der blir ej sången svag och matt, Der gråter ingen mer.

5. O bröder, systrar, fröjden er I hoppet redan här. En skymt jag ren af hemmet ser, Och snart vi äro der.

127. Jesus, du som har mig kär.

1. Jesus, du som har mig kär, Till ditt hjerta vill jag fly. Högt gå hafvets böljor här, Hotande är stormens gny. Göm mig i din frälsarfamn, Till dess stormen rasat ut; För mig in i himlens hamn, O tag mot min själ till slut.

2. Annan tillflykt jag ej har, Hvilar hjelplös blott på dig. Lemna mig ej ensam qvar, Uppehåll och trösta mig. Blott i dig min tröst jag har, Ack mig arme handen räck. Var min sköld och mitt försvar, Med din vinge mig betäck.

3. Allt i alla är du mig, Allt, ja allt i dig jag har; Led den blinde på din stig, Och den svages starkhet var. Sant och heligt är ditt namn, Fullt af idel salighet. Jag är full af synd och skam, Du är min rättfärdighet.

128. Himmelska Kanaan.

1. Hvad har min Jesus gjort för mig? Jo, han steg ned från Kanaan Och dog på korsets träd för mig, Att jag skall vinna Kanaan. Der blir en krona nådelön I ljusa landet Kanaan, Och segerpalmen vinkar skön; Kom, låt oss gå till Kanaan. KÖR. Himmelska Kanaan, O underfulla Kanaan! Vårt Kanaan är ett saligt land, Kom, låt oss gå till Kanaan.

2. Då jag bland Sions folk en gång Går in i sälla Kanaan, Då, min förlossare, din sång Jag sjunga skall i Kanaan. Der strålar du, o Jesus min, På ärans tron i Kanaan, Och bjuder dina barn gå in Att bo med dig i Kanaan.

3. O syndare, vänd om, och gå Till Jesus i hans Kanaan. Dig englarne välkomna då Till evig fröjd i Kanaan. O kom — der frälsningsfloden har Sitt friska svall i Kanaan, Och härligheten strålar klar Kring Jesu tron i Kanaan.

129. När juldagsmorgon glimmar.

1. När juldagsmorgon glimmar, Jag vill till stallet gå, Der Gud i nattens timmar Ren hvilar uppå strå. Der Gud i nattens timmar Ren hvilar uppå strå.

2. Hur god du var, som ville Till jorden komma ner! Nu ej i synd jag spille Min barndoms dagar mer! Nu ej i synd jag spille Min barndoms dagar mer!

3. Dig, Jesus, vi behöfva, Du käre barnavän. Jag vill ej mer bedröfva Med synder dig igen. Jag vill ej mer bedröfva Med synder dig igen.

130. Under korsets fana.

1. Vill du skåda Jesus i de sällas land, Broder, gör dig redo, tag din staf uti din hand. Utur lägret hasta med Guds lilla här, Kämpa, tills du vinner segerkronan der. KÖR. Under korsets fana med fröjd framåt vi gå Från kraft till kraft, tills vi på Sion stå. Under korsets fana med fröjd framåt vi gå Från kraft till kraft, tills vi på Sion stå.

2. Här är du ej hemma, här skall du ej bo; Först vid Jesu sida väntar dig en evig ro. Hur din lott på jorden än må falla, si Endast uti Jesus kan du lycklig bli.

3. Blir du trött af vägen, syns dig dagen lång, Tänk på sabbatshvilan, och stäm upp en segersång. Drick ur nådens källa — rikt hon flödar än, Ljuft hon vederqvicker Sions vandringsmän.

4. Renade från synden uti lammets blod, Med vår Gud framåt vi tåga öfver haf och flod. Berg och kullar springa lätta såsom lam, Der Guds barnaskara segrande går fram.

5. När på himlastranden färden lyktad är, Ingen pilgrim ångra skall hvad han har lidit här. Högt vår Gud vi prisa ock för korset då, Fast vi här ej alltid denna konst förstå.

131. Nu är julen inne.

1. Nu är julen inne — glada högtidsdag! Månget hjerta klappar nu af lust och välbehag. Öfver sina gåfvor mången är så glad; Jag ock fått en gåfva, vill du veta hvad? KÖR. Utaf alla gåfvor den bästa är min lott: Jag är så nöjd, ty Jesus har jag fått. Utaf alla gåfvor den bästa är min lott: Jag är så nöjd, ty Jesus har jag fått.

2. Väl kan vännens gåfva göra hjertat gladt, Väl kan fadern gifva barnet mången dyrbar skatt; Dock för mig Guds gåfva större värde bär — Kommen, sen och smaken, huru ljuf den är.

3. Menskors sköna gåfvor vara endast kort; Denna gåfvan varar, fastän himmel, jord fly bort, Allt i den jag eger: helsa, lif och frid, Glädje, tröst och mod — ja, seger uti strid.

4. Derför gladt jag sjunger: Lycklig är min lott; Jag är nöjd, ja evigt nöjd, ty Jesus har jag fått. Gudagåfvan Jesus städs min sång skall bli, Tills jag sjunga får med himmelsk melodi.

132. Ära ske Gud!

1. “Ära ske Gud, frid uppå jord, Menskan god vilja!” var englarnes sång. “Ära ske Gud, frid uppå jord, Menskan god vilja!” o sjung än en gång. Ljuft vi förnimma, att himlen är när; Skönt klinge sången, ty Jesus är här! Sjung om hans nåd, deltag med fröjd; Stige vårt jubel till himmelens höjd!

2. Pris vare Gud! upphöj hans namn, Sjung halleluja med glädjefull röst. Skalle vår sång: Ära ske Gud! Ära ske honom, som oss återlöst! Sjung med de frälsta, som höja sin ton, Kastande kronorna inför hans tron: “Lammet ske pris, lammet som dog Och med sitt blod oss ur verlden uttog!”

3. O du Guds Krist, frälsare stor, Låt oss förnimma din närvaro här. Fyll oss med nåd, lifva vår tro, Gif oss din ande, som sanning oss lär. För oss du hängt på förbannelsens träd, Offrat dig helt för att vinna en säd: Mottag vårt tack, Jesus, för det; Gör oss till dina för all evighet.

133. Tack för denna nådastund.

1. Tack för denna nådestunden, Som du gifvit oss i dag. Herren Jesus, oss välsigna, Hjelp oss efter ditt behag.

2. Hjelp oss att i hjertat gömma Ordet, som af dig vi fått. Lär oss aldrig, aldrig glömma: God du är och gör oss godt.

3. Låt din gode engel skydda Oss på lifvets smala stig, Och när lifvets afton skymmer, Tag oss, Jesus, upp till dig.

134. Guds löftesord.

1. O rika löften af vår Gud! Hur mången perla skär! De bästa skatter jorden har Mot dem ej något är. De stråla skönt med frid och hopp På lifvets dunkla grus Och leda menskoanden fram Till himlens klara ljus. KÖR. Guds löftesord, Guds löftesord! Hur dyra för min själ! I dem så rik, så trygg jag är Och eger evigt väl.

2. Guds löften äro hälleberg, Dem vi få hvila på. Den oföränderliges ord För evigt skall bestå. Fly jord och himmel än sin kos, Och tystnar vänners röst, Guds rika löften stå dock qvar Och bjuda oss sin tröst.

3. När dem vi tro, Guds ande oss Förnyar med sin kraft Och renar hjertat ifrån synd I blodets helsosaft. O dyra, helga himlaskänk, Som ordet till mig bär! Uti Guds löften eger jag Allt, allt hvad jag begär.

135. Jag är främling.

1. Jag är främling, jag är en pilgrim; Blott en afton, blott en afton bor jag här. Gör mig ej hinder, ty jag vill följa Dit floden ilar med rastlös bölja. KÖR. Jag är främling, jag är en pilgrim; Blott en afton, blott en afton bor jag här.

2. Till det landet mitt öga blickar; Evigt strålar, evigt strålar solen der. I främlingslandet är mörkt och farligt, Der går jag vilse och tröttnar snarligt.

3. Till det landet min kosa sträckes, Der min Jesus, der min Jesus solen är. Der gråter ingen, der slutar nöden, Der bor ej synden, dit når ej döden.

136. Det växte en blomma.

1. Det växte en blomma vid granarnes fot I skogen bland mossa och ljung. Den lilla knapt syntes för jättarnes rot, Hon stod der så älsklig och lugn.

2. Säg, fruktar du ej att i skogen stå gömd, Omgifven af skuggornas vakt? — O nej, ty jag aldrig af Herren blir gömd, Han äfven på blomman ger akt.

3. Men önskar du ej att i trädgården stå Och dofta till menskors behag? — O nej, jag trifs bäst bland de ringa och små; Jag föddes till skogsblomma jag.

4. Men snart skall för vintriga stormen du dö, Du blomma som blommade nyss. — Då hvilar jag ljuft under täcket af snö Och vaknar vid vårsolens kyss.

5. För lexan haf tack, lilla blomma så skön. Om enslig och bortglömd min stig, Den Gud, som mig skapat, min fader ju är, Han vårdar sig äfven om mig.

6. Fast ringa och liten, mig Herren är när; Jag vandrar så lycklig och säll. Hvar morgon mig bönen till himmelen bär, Jag slumrar hos Jesus hvar qväll.

7. Likt blomman jag också skall vissna och dö, Men frälsarens löften stå qvar. Om stoftet är gömdt under täcket af snö, Är anden hos Gud i förvar.

137. Hör hur himlens sånger skalla.

1. Hör hur himlens sånger skalla, Tiotusen harpors ljud: Jesus uti himlar alla Konung är — pris vare Gud! Ensam han regerar der Och i alla verldars här. KÖR. Halleluja, halleluja! Halleluja, amen!

2. Hell dig, Jesus, du hvars ära Öfver allt blir spord och hörd! Lifvets Gud, din kärlek bära Alla väsen vitnesbörd. När jag på din kärlek ser, Sjunker jag i stoftet ner.

3. Ärans konung alla tider, Alla evigheters tid! Från dig rycka inga strider Dem du hemtat hem i frid. De hos dig i härlighet Sjunga uti evighet.

4. Skynda, Jesus, uppenbara Dig oss synlig innan kort. Ack inför din eldsblick klara Smälta jord och himlar bort. O mitt hjerta, upp och sjung: Ära, ära, till vår kung.

138. En stjerna gick på himlen fram.

1. En stjerna gick på himlen fram, Halleluja, halleluja! För österns vise undersam. Halleluja vår Gud! Då märkte de, att konungen Var kommen ned af himmelen. KÖR. Halleluja, halleluja, halleluja! Halleluja vår Gud!

2. De kommo fram till Betlehem, Halleluja, halleluja! Dit stjerneglansen lyste dem. Halleluja vår Gud! Guld, rökverk, myrra buro de Och gladdes att få Kristus se.

3. Vi kristna må på samma vis, Halleluja, halleluja! Åt Herren offra evigt pris. Halleluja vår Gud! Lof ske Gud fader och hans son Samt helga and’ på himlens tron!

139. Uppfaren är vår Herre Krist.

1. Uppfaren är vår Herre Krist, Halleluja, halleluja! Fullbordadt är hans verk förvisst. Halleluja vår Gud! För oss han blef på korset död, Och frälste oss från syndens nöd. KÖR. Halleluja, halleluja, halleluja! Halleluja vår Gud!

2. Han är nu vorden fadern lik, Halleluja, halleluja! Regerande i himmelrik. Halleluja vår Gud! Han är för de utkorade Hos Gud en förebedjare.

3. Han kärleksfull från himmelen, Halleluja, halleluja! Ner till de sina skådar än. Halleluja vår Gud! Och såsom han ifrån oss for, Han komma skall med glädje stor.

140. Ett vänligt ord.

1. Ett vänligt ord, hvad det ändock förmår På menskohjertat! I dess minsta vrår Det tränger in och stannar evigt qvar Likt blicken af ett trofast ögonpar.

2. Ett vänligt ord, hvad det ändock förmår, Då det ur djupet af ett hjerta går! Det gifver åt den arme glädje, tröst, Det finner gensvar uti alla bröst.

3. Ett vänligt ord, hvad det ändock förmår! Om blott ej dödens köld der inne rår, Det gör den hårdes sinne mjukt och vekt Likt dalens ros af aftonvinden smekt.

4. Ett vänligt ord, hvad det ändock förmår! Hur hvarje hjerta det så väl förstår! Med vänlighet igenom lifvet gå, Och du skall många budsförvandter få.

141. Krön honom kungars kung.

1. Hell, Jesus utaf Betlehem! Hans dyra namn besjung. Bär fram ett kungligt diadem, Krön honom kungars kung. Bär fram ett kungligt diadem, Krön honom kungars kung.

2. Träd fram, du folk af Juda stam, Lägg ned din börda tung. Se här din kung, ditt offerlam, Krön honom kungars kung. Se här din kung, ditt offerlam, Krön honom kungars kung.

3. Kom, hvarje folk på jordens klot, Hans pris och ära sjung. Din hyllning lägg vid Jesu fot, Krön honom kungars kung. Din hyllning lägg vid Jesu fot, Krön honom kungars kung.

4. Vi stämma in med himlars här, Med gammal och med ung. De sjunga der, vi sjunga här: Krön honom kungars kung. De sjunga der, vi sjunga här: Krön honom kungars kung.

142. O att med tusen tungors ljud!

1. O att med tusen tungors ljud Jag prisa kunde här Min store frälsare och Gud, Hvars nåd så mägtig är!

2. Det namnet Jesus mod oss ger Och tröst i sorgens tid; Musik för syndare det är Samt helsa, lif och frid.

3. Han bryter syndens magt och men, Han gör den fångne fri. Hans blod kan två den sämste ren, Jag frälsning fick deri.

4. Min gode mästare och Gud, O hjelp mig bära fram På jordens rund med gladligt ljud Ditt segersälla namn.

143. Hur ljufligt klingar Jesu namn!

1. Hur ljufligt klingar Jesu namn, Hur skön dess melodi! I qval och nöd det är min hamn, Der är all sorg förbi.

2. Till sargad själ det balsam bär Och lugnar ängsligt bröst. Den hungrige får manna der, Den trötte ro och tröst.

3. Det är mitt berg, min ankargrund, Min sköld och mitt försvar, Min fatabur, der hvarje stund Jag nåd oändlig har.

4. Min herde, frälsare, min vän, Min konung och min Gud, Mitt ljus, mitt lif i döden än, Tag mot min lofsångs ljud.

5. Jag prisa vill din kärlek rik Med hvarje andedrag Och somna vid ditt namns musik, När så är ditt behag.

144. Kom, sjung med dem som Herren se.

1. Kom, sjung med dem som Herren se, Som stå i tronens sken. Mång tusen tusen äro de, Men glädjen är blott en.

2. De sjunga: “Lammet äran har, Och Herrens välbehag.” Vi svara: “All vår synd det bar På Golgata en dag.”

3. Vår Jesus, han som sjelf är Gud, Är magt och ära värd. Men fattigt är vårt böneljud Och arm vår hyllningsgärd.

4. Må allt, som qväljes ofvan sky, I luft, i haf, på jord, Hans ära sjunga, alltid ny Fast evigt, evigt spord!

5. Må jordens krets från pol till pol Hans ära bära fram! I magt och ära på Guds stol Regerar nu Guds lam.

145. Kom, stäm nu in.

1. Kom, stäm nu in med himlens här Uti din barndoms da’r, Och prisa Gud, vår fader kär, Som så oss älskat har.

2. Fast hög och mägtig Herren är, Han likväl ej försmår Det lof vi bringa honom här, När det ur hjertat går.

3. Ty han af oss vill prisas för Den gåfva han oss gett, Och utaf barnens mun, ack hör, Ett lof han sig beredt.

4. O, må vi prisa honom då Och lyda gladt hans bud! Må våra lofsångstoner gå Till alla verldars Gud!

146. Skall du? skall jag?

1. Någon skall gå genom himlens port Snart, en dag, snart, en dag, Dela den ära ej dödlig sport. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag? Någon på gator af guld skall gå, Skönaste syner ock skåda få, Njuta af festen som der skall stå. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag?

2. Någon skall korset nedlägga nöjd Snart, en dag, snart, en dag, Mottaga kronan i himlens fröjd. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag? Någon skall skåda sin konung blid Långt bortom jordlifvets nöd och strid, Dväljas hos honom i evig tid. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag?

3. Någon skall ropa: “Låt upp för mig,” Snart, en dag, snart, en dag, Höra en röst: “Jag ej känner dig.” Skall du? skall jag? Skall du? skall jag? Någon skall klappa men utan hopp; Dörren är stängd, låtes mer ej opp. Någon skall sluta med ve sitt lopp. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag?

4. Någon skall sjunga en segersång Snart, en dag, snart, en dag, Med alla frälsta hos Gud en gång. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag? Någon skall möta på himlens strand Vänner och kära från jordens land, Evigt med dem vandra hand i hand. Skall du? skall jag? Skall du? skall jag?

147. Luta dig till Jesu hjerta.

1. Luta dig till Jesu hjerta; Endast han förstår din nöd. O han känner all din smärta, Och han är ditt bästa stöd. Är du också ensam vorden, Jesus är din brudgum än; Synes mörk och dyster jorden, Ljusare blir himmelen.

2. Hvad är tidens vedermöda Mot den stora härlighet, Som på oss skall öfverflöda I en salig evighet. Fröjdas derför nu i hoppet. Herren kommer snart, och då Skall du ändtligt sluta loppet Och din Jesus möta få.

3. Tänk hur stort att slippa lida Mer af denna dödens kropp Men i hoppet glad förbida Att få stå förklarad opp! Herren samlar snart oss alla, Vi få mötas hos vår Gud. Inga tårar mer då falla, Allt är bytt i segerljud.

148. När Jesus inred i stora staden.

1. När Jesus inred i stora staden, Då fingo barnen gå med i raden, Och der de lärde en härlig sång, Som sen de sjungit — ja, mången gång.

2. Ej barnen skämdes i tempelgången, Sen stora skaran afslutat sången, Att åter höja en lofvets ton, Ett “hosianna till Davids son.”

3. För prest och skriftlärd det ljöd väl illa, De ville barnens små läppar stilla; Men Jesus svarade en och hvar Och tog små barnen uti försvar.

4. Och än i dag många hjertan finnas Ibland små barnen, som sången minnas: Ännu de höja så gladt i tron Sitt “hosianna till Davids son.”

5. Ja, sjungen, barn — det är aldrig farligt Att prisa Jesus, nej det är saligt. Snart få vi sjunga i himmelen Vårt hosianna till barnens vän.

149. Fräls mig, Herre Jesus.

1. Ifrån högmod, gäckeri, Från att vred och häftig bli, Ifrån lögn, bedrägeri Fräls mig, Herre Jesus.

2. Från att här overksam gå, Från ej hjelpa, när jag må, Från ej oren lust bortslå Fräls mig, Herre Jesus.

3. Från att icke lyda dig, Från att gå min egen stig, Från med bönen glömma mig Fräls mig, Herre Jesus.

150. Det är så godt att om Jesus sjunga.

1. Det är så godt att om Jesus sjunga, Hans godhet prisa, hans nåd förkunna, I sången säga, hvad han är god, Som oss har köpt med sitt dyra blod.

2. När jag nu skådar hans död och smärta, Strax kännes glädje uti mitt hjerta. Då blir det godt att i sångens ord Få tala om, hvad vår Gud är god.

3. Jag har förlossning igenom blodet, Ty Herren säger bestämdt i ordet, Att Jesus köpt mig sådan jag är Samt evig kärlek ock till mig bär.

4. Mig verlden aktar visst ganska ringa, Och af dess skatter jag har just inga, Men jag ej byter med hvem det var: I himlen har jag en riker far.

5. Han ger härnere hvad jag behöfver, Och himlaarfvet blir ändå öfver. Då jemmerdalen jag lemna får. Helt salig jag inför lammet står.

6. Fast ögat tåras, fast blicken skymmes, Fast Jesus ofta för mig bortgömmes, Jag sjunga vill på min sång ändå, Ty Herrens löften de fast bestå.

151. Möt mig der.

1. Skönt en strand emot oss ler, Der Guds barn ej skiljas mer, Och ej storm dem oro ger; Möt mig der. Der, hvar natten vika får För en sol, som ej nedgår, Snart jag evigt hemma står; Möt mig der. KÖR. Möt mig der, möt mig der, Hvarest lifvets palmer blomma, möt mig der. På den strand, som mot oss ler, Der ej stormen oro ger, Och Guds barn ej skiljas mer, Möt mig der.

2. Mång’ förhoppning krossas här, Döden hvarje band afskär, Men ej sorg i himlen är; Möt mig der. Tänk! vid lifvets elf få bo I den stad af frid och ro Och få se hvad här vi tro; Möt mig der.

3. Der vid englars harpoton Helgon prisa högt Guds son, Samlade omkring hans tron; Möt mig der. O hur ljuf umgängelsen Blir, när vän får möta vän I den sköna himmelen! Möt mig der.

152. En timme i Getsemane.

1. En timme i Getsemane Jag aldrig glömma kan; Ty der din ångest jag fick se, Och hur din blodsvett rann. KÖR. Jag glömmer ej, o Jesus god, Din blodsvett och ditt ve, De qval, som du för mig utstod Uti Getsemane.

2. En timme i Getsemane Ej Petrus ens förmår Att vaka med sin mästare; Ej egen kraft förslår.

3. En timme i Getsemane Du ensam striden stred. Dig alla syntes öfverge — Ja Gud, din fader, med.

4. En timme i Getsemane, Och så en engel kom Med styrka för den helige Från himlens helgedom.

5. En timme i Getsemane, Och Jesus villigt går Att frälsa arma syndare, Att dö för sina får.

153. Glöm aldrig bort de kära.

1. Glöm aldrig bort de kära Vid hemmets lugna härd, Der du din barndoms böner Framsagt vid hufvudgärd. Hvem är mer värd att minnas Än fader, moder — hvem? Glöm aldrig bort de kära Uti ditt barndomshem.

2. Ständigt, när dig de sakna, De tänka uppå dig, Och deras varma kärlek Dig följer på din stig. Om pligten än dig kallar Att fara bort från dem, Glöm aldrig bort de kära Uti ditt barndomshem.