Part 6

3. Glöm ej din hulde fader, Som för dig sträfvat har; Bär bilden af din moder Städs i ditt hjerta qvar. Och syskon som dig älska, O glöm ej heller dem. Glöm aldrig bort de kära Uti ditt barndomshem.

154. Skall ock jag en gång?

1. Nu vi vandra till Jerusalem, Till vårt hem, der Herren bor. Der vi skola åter se vår vän. Och få möta slägten stor. KÖR. Skall ock jag en gång Sjunga lammets nya sång? Skall ock jag en gång Sjunga lammets nya sång?

2. Tänk när alla barnen komma hem, Som här tryckts af tidens tvång. Här de, trötte utaf vandringen, Hafva frågat mången gång:

3. O hvi fruktar du dig, lilla hjord, När din faders vilja är, Att du ärfva skall den nya jord Och få evigt sjunga der! KÖR. Der skall jag en gång Sjunga lammets nya sång. Der skall jag en gång Sjunga lammets nya sång.

155. Lammen, små lammen.

1. Jesus, vår herde, han älskar små lammen, Ljufligt han kallar dem alla vid namn. Väl han dem skyddar och kärleksfullt vårdar, Tager dem upp i sin trofasta famn. KÖR. Lammen, små lammen vår herde i skötet bär; Lammen, små lammen de äro så trygga der.

2. Jesu små lam de behöfva ej hungra; Sjelf han dem betar på ängen så grön, Aldrig, nej aldrig behöfva de törsta, Dricka de få ur hans källa så skön.

3. Jesu små lam de ej heller behöfva Rädas för ulfven, ty han ej förmår Rycka ett enda ur frälsarens armar, Hur än derefter han ondskefullt trår.

4. Jesu små lam ej för döden må fasa, Om han än synes dem bister och svår. Hur än han hotar, sin udd han dock mistat; Han dem från Jesus ej skilja förmår.

156. När solen lyktat dagens gång.

1. När solen lyktat dagens gång, Och ljuset vingar tar, Då sjunger jag min aftonsång, Och tanken fjerran far.

2. Hän öfver berg och dal och höjd, Upp öfver stjernors ljus, Till himlahofvets sälla fröjd, Min faders rika hus.

3. Der solen aldrig nedergår, Ej skugga blifver der. Till detta land min längtan står Och till min Jesus kär.

4. Der brusar lifvets klara elf, Der klingar harpors ljud. Der får jag möta Herren sjelf Och vara Kristi brud.

5. När lifvets skymningstund är när, Och solen sänker sig, O tag mig då, min Jesus kär, Och var du ljus för mig.

157. Gud ske lof! min själ är frälst.

1. Gud ske lof! min själ är frälst, Och jag sjunger allra helst Om den nåd, som är i Jesus uppenbar. Ingen sorg och ingen nöd, Hvarken trångmål eller död Kan fråntaga mig hvad jag i Jesus har. Lof och pris och tack ske Herren, Som min själ af nåd gjort fri — Jag som hafver vandrat fjerran Uti syndens slafveri! Ingen sorg och ingen nöd, Hvarken trångmål eller död Kan fråntaga mig hvad jag i Jesus har.

2. O min själ, var glad och sjung; Du skall stå inför din kung Och på himlens gyllne harpor spela få. Då all sorg och nöd är slut, Evigt får jag hvila ut — O hvad sällhet det skall blifva då, ja då! O hvad gör det då, om tiden Är oss svår och trång ibland? Snart, ja snart den är förliden, Och jag bor i fridens land. Då all sorg och nöd är slut, Evigt får jag hvila ut — O hvad sällhet det skall blifva då, ja då!

3. Snart vår ande svingar glad Genom porten till den stad, Der Guds folk i evig sällhet skola bo. Der vi syskon ha förut, Der vi kronan få till slut, Der ja der oss väntar evig sabbatsro. Tänk när en gång sälla anden Genom perleporten går, Evigt löst från jordebanden Inför Gud och lammet står. Der vi syskon ha förut, Der vi kronan få till slut, Der ja der oss väntar evig sabbatsro.

158. Led mig, led mig.

1. Jesus, led mig hvarje dag, Annars vilse irrar jag. Vid din sida trygg jag är; Låt din kärlek bli mig när. KÖR. Led mig, led mig, Jesus, led mig på min stig. Genom tidens villor här Hela vägen led du mig.

2. Du är tillflykt för min själ, Som i stormen skyddar väl. Blott till dig min själ ser opp, Och till dig står allt mitt hopp.

3. Jesus, då jag kämpat ut, Och den sista storm är slut, Led mig till det land af ljus, Der du redt åt mig ett hus.

159. Jesus, gör mig stilla.

1. Jesus, gör mig stilla, stilla, Slut mig närmare ditt bröst. Då mig satan vill förvilla, Låt mig höra blott din röst.

2. Tala till mitt trötta sinne, Sänk i hjertat ljuflig ro. Städse bofast bli derinne, Upptänd kärlek, hopp och tro.

3. Varna mig vid hvarje fara, Då jag tanklöst ilar fram Mot en hemlig, dödlig snara, Ryck mig undan, o Guds lam.

4. Tjusar mig fåfängligheten, Visa då din korsgestalt. Lär mig fatta hemligheten Att med dig dö bort från allt.

5. Jesus, tag min egen vilja, Låt den så gå upp i din, Att ej något oss må skilja, Helt jag trängtar att bli din.

160. O kom, broder, kom.

1. Vårt saliga hem är hos Herren i höjd, Der väntar oss evig ro. Och der skola vi i evinnerlig fröjd Hos Jesus, vår frälsare, bo. KÖR. O kom, broder, kom, O kom, syster, kom; Följ med till vårt saliga hem. O kom, broder, kom, O kom, syster, kom; Följ med till vårt saliga hem.

2. I hemmet derofvan der blir aldrig natt, Dess middagssol går ej ner; Der ögat ej tåras, ej blicken blir matt, Der frälsaren evigt man ser.

3. Hvad menniskotunga ej utsäga kan, Hvad ej något öga sett, Det hafver vår Jesus, som stridde och vann, Åt barnen derhemma beredt.

4. Vår Jesus har lofvat att komma igen Och taga oss hem till sig, Och sedan vi få i vårt saliga hem Förblifva evinnerlig.

161. Arma barn, som vilse går.

1. Arma barn, som vilse går Och Guds kärlek ej förstår, Kom igen, o kom igen Till den milde frälsaren.

2. Hör han ropar efter dig: “Kom, mitt barn, o kom till mig.” Vill du icke lyssna än Till den milde frälsaren?

3. Skynda, då du än har tid, Sök hos Jesus nåd och frid. Kom igen, o kom igen Till den milde frälsaren.

4. Kommer du en gång försent, Blifver himlen dig förment. O, kom nu, kom nu igen Till den milde frälsaren.

5. Se hur öm, hur mild han är. Han af hjertat har dig kär. Kom igen, o kom igen Till den milde frälsaren.

162. Tack, o Gud, för denna stund!

1. Tack, o Gud, för denna stund, Att vi uppå ordets grund Fått uppbyggas, fröjdas, be, Prisa dig, vår Frälsare!

2. Tack, att du till barnen såg Och dem i din nåd upptog Till att vara dina barn, Frälsta ifrån satans garn!

3. Vi få sitta vid ditt bord Och få njuta af ditt ord, Detta dyra lifvets bröd, Som du gaf oss i vår nöd.

4. Derför pris, halleluja Vare dig i himlarna! Fader, son och helge and’, Dig ske pris i alla land!

163. Låt barnen komma till mig.

1. Då Jesus vandrade på vår jord, Hvarhelst han än gick fram, Han sökte efter bortlupna får Och späda lam. KÖR. “Låt barnen komma till mig, Låt barnen komma till mig.” Hör, Jesus kallar så ömt de små Till frid hos sig.

2. En vänlig bjudning städs hade han För hvarje syndare; Ett vänligt ord han ock barnen gaf, Vår frälsare.

3. Och än i dag som i fordom tid Han ropar: “Kom till mig.” Ännu han bjuder de späda små Att tro på sig.

4. Må derför intet förhindra oss! Guds rike hör oss till. O må vi lyda vår Jesus blott! Ty så han vill.

164. O den käre Jesus!

1. O, den käre Jesus, barnens bäste vän! Han steg ned ibland oss ifrån himmelen, Blef ett barn bland barnen, liten bland de små; Allt, hvad oss bekymrar, har han reda på.

2. Ringa han framträdde denne frälsaren; I ett stall han föddes uti Betlehem. Låg han i en vagga? Nej, en krubba blott. Lille Herren Jesus fick en tarflig lott.

3. Ned till några herdar sändes först ett bud — Englaskaror sjöngo: Ära vare Gud, Och stor frid på jorden! Glädjens, ty i dag Föddes Herren Kristus uti Davids stad.

4. Full med nåd och sanning Jesus växte till — Frälsare för alla — komme, hvem som vill! Ingen han utkastar, alla han mottar, Barnen han välsignar, så hans sed ju var.

5. Må vi derför sjunga hjertats lof och pris, Tackande vår Jesus uppå barnavis! Jesus vi tillhöra — Jesus, han är vår — Lycklig blir då julen, gladt det nya år.

165. O hur stort att tro på Jesus!

1. O hur stort att tro på Jesus uti unga år, Under barnaålderns glada tid, Innan otrosmasken hjertats ömma kärna når, Lära smaka Jesu ljufva frid! KÖR. O hur stort att tro på Jesus uti unga år Och få tala om vår själavän! Då allt annat jemte barnaåren från oss går, Denna fröjdekälla flödar än.

2. O hur stort att lyda Jesus uti unga år, Innan ålderdomen smyger på, Då vårt samvete för ungdomssynder förebrår, Och vårt hjerta ingen frid kan få!

3. O hur stort att tjena Jesus uti unga år Och få blifva hans små vingårdsmän! Herren Jesus ej den allra minsta tjenst försmår, Men han hundrafalt belönar den.

4. O hur stort att vänta Jesus uti unga år! Snart han kommer, hemtar hem sin brud. Från vårt öga skall han då borttorka hvarje tår Och ikläda oss sin silkesskrud.

166. Vi ha en barnavän så kär.

1. Vi ha en barnavän så kär, Han ljufva Jesusnamnet bär. Kan moder glömma sina små, Kan icke Jesus det ändå.

2. Nej han bevarar sina små, Att icke ett förloras må. Han tar dem upp i famnen sin Och säger mildt: “Si du är min.”

3. Ja Jesus är vår vän så huld, Och han utstryker all vår skuld; Ty Jesu blod för oss ock flöt. Gud vare lof ock tack för det!

4. Så få vi höra Jesus till, Och stackars den oss hindra vill! Han göra får med barnens vän, Som för oss ber i himmelen.

167. Dyre Jesus, låt oss hvila.

1. Dyre Jesus, låt oss hvila Våra hjertan vid ditt ord. Mätta våra tomma själar Utaf nådens rika bord. Låt oss nu i stillhet höra Hvad vår själ kan saliggöra, Låt ej satan oss förstöra Under lifvets pröfvotid.

2. Sjelf, o Herre, du oss sade: “Bedjen, och I skolen få.” Derför komma vi nu åter Att af dig mer kraft undfå. Må du med din nåd oss lifva, Mer utaf din ande gifva, Hjelp oss att i tron förblifva Under lifvets pröfvotid.

3. O du vet, hvad vi behöfva, Evigt gode frälsare. Lys oss då på denna stunden Med ditt hulda anlete. Låt oss dig få se och smaka, Öfver våra själar vaka, Låt ej någon bli tillbaka Under lifvets pröfvotid.

4. Under dina vingars skugga Äro vi i godt förvar. Jord och himmel skola vika, Dina löften stå dock qvar. Du vill oss i famnen bära, Mer utaf ditt ord oss lära, Flytta oss till evig ära Efter lifvets pröfvotid.

168. O herde god, som vårdar.

1. O herde god, som vårdar Din återlösta hjord, I dina helga gårdar Vi samlats kring ditt ord. Till dig vår bön vi höja: O Herre, var oss när. Här är oss ljuft att dröja, Då du ibland oss är.

2. Vi prisa dig för ordet, Som du oss rikligt skänkt. Haf tack för nådesbordet, Hvarmed du på oss tänkt. Ack öppna du vårt sinne, Att vi må lyssna till Och gömma väl i minne Hvad du oss säga vill.

3. O Herre, oss begåfva Med andens dyra skatt; Och de, som ännu sofva I syndens mörka natt, Må deras slutna öra I dag i Herrens hus Upplåtas vid att höra Din stämmas: “Varde ljus.”

4. Och när för sista gången Vi samlats kring ditt ord Och sjungit sista sången På denna låga jord, Oss samla i ditt sköte Att i ditt hem få bo. Der blir ett härligt möte, En evig sabbatsro.

169. Snart randas en dag.

1. Snart randas en dag så härlig och stor För alla, som älska Gud. Dess sol aldrig skyms af skuggornas flor, Och aldrig hörs klagans ljud. KÖR. O härliga dag, som randas för mig! O härliga mål på pilgrimens stig! Min längtan och blick allt mer till dig drag, Du härliga Jesu Kristi dag.

2. I ära och magt vår konung sig ter Och kallar de sina hem. Ej afstånd, ej död då skilja dem mer, Ej synden mer plågar dem.

3. För korset vi få en krona till lön, För ringhet konungslig glans, För törnbeströdd stig en boning så skön, För svärdet en segerkrans.

4. Vi veta ej tid, vi veta ej stund, Då gryningen inne är; Vi veta likväl på sanningens grund, Att frälsningens dag är när.

170. Hjertans Jesus.

1. Hjertans Jesus, i ditt hjerta Är så godt att gömma sig. Utom dig är idel smärta, Ingenting förnöjer mig. Men derinne vill jag vara, Gömma mig för allt alarm, Dig, min Jesus, älska bara, Af din kärlek jemt gå varm.

2. I din kärlek, Jesus söte, Är så godt att vara till, Ligga i ditt kärlekssköte, Bättre må jag aldrig vill. I din kärlek vaka, sofva, I din kärlek gå och stå, I din kärlek be och lofva, Vandra, lefva, dö också.

3. Utom dig kan jag ej trifvas, Utom dig jag mår ej väl, Utom dig kan aldrig gifvas Ständig ro för kropp och själ; Men i dina kärleksarmar Är ett fast och säkert slott; Fast det ofta kring mig larmar Jag hos dig dock sofver godt.

171. Jesus kommer.

1. Jesus kommer, Jesus kommer! Snart basunen höras skall. Han i majestät och ära Då skall ses af verlden all. KÖR. Må vi alla hafva olja Uti våra lampor då, Att vi må när Jesus kommer In uti hans rike gå!

2. Är du redo, själ, jag frågar, Är du redo möta Gud? Lefver du för Herren Jesus, Älskar du hans kära bud?

3. Må ej verlden oss bedåra, Må ej synden ta oss fatt, Att vår lön ej må bli döden Och vår framtid evig natt!

4. Säll är den, som väntar Herren, Säll är den, som redo är; Den skall Herren rikt belöna Med en evig krona der.

5. Led mig så, o Herre Jesu, Att jag efter lifvets slut Lyckligt når den sälla hamnen Och hos dig får hvila ut.

172. Sälla dag, när äfven jag.

1. O hur saligt att tillhöra Herren Jesus redan här! Men hvad skall det icke blifva Uti himlaglädjen der! KÖR. Sälla dag, när äfven jag I Guds hus får bo en gång! I dess fröjd jag evigt nöjd Sjunger Guds och lammets sång.

2. Jesus, som min synd förlåtit, Är och blir min bäste vän; Endast honom vill jag prisa Här och uti himmelen.

3. I Guds stad vi skola blifva Evigt fria från all nöd. Ingen gråt skall der mer vara, Ingen synd och ingen död.

4. Må vi troget följa Jesus Under lifvets kamp och strid! Snart han kommer för att hemta Oss till evig fröjd och frid.

173. Till örtagårdens lunder.

1. Till örtagårdens lunder Du går din stig. Der vill i qvällens stunder Jag möta dig. Af qval du dignar neder, Din nöd är svår; Men i din nöd du beder, Och tröst du får.

2. Din blodsvett och din smärta, Din kamp och bön Predika för mitt hjerta Om syndens lön. Men ännu högre lyser Din kärlek fram, Den du till slägtet hyser, Guds helga lam.

3. Den kalk, som i sig gömde Vår dom och död, Du tåligt för oss tömde I qval och nöd. Du dig i döden gifver För dina får Och deras fribref skrifver Med blod och sår.

4. O att jag kunde prisa Din nåd mot mig Och med min lydnad visa Mitt tack till dig! Men i den mörka stunden Jag tyst vill gå Till dig i oljelunden Att styrka få.

174. Halleluja! stäm upp och sjung.

1. Halleluja! stäm upp och sjung Din frälsare, din Gud och kung. Må ämnet för den sången bli Hans stora nåd, som är så fri. KÖR. Stäm upp och sjung en segersång Till Herren Gud ännu en gång. Allena han skall äran ha På jorden och i himlarna.

2. Jag är så glad, ty Gud är god, Han renat mig i Jesu blod Samt tagit mig till barn åt sig. Ja, pris ske Gud evinnerlig!

3. Må för hvar själ på denna jord Hans rika nåd snart blifva spord, Att skaran må till slut bli stor, Som sjunga skall i himlens kor.

4. Snart kommer han, vår store Gud, Att hemta hem sin köpta brud. Då ämnet för vår sång skall bli: Hans stora nåd, som var så fri.

175. Vi marschera framåt.

1. Vi marschera framåt under jubel och sång I en härnad för sanning och rätt. Blir än drabbningen het, blir än härnaden lång, Vi behöfva ej göra reträtt. KÖR. Vi marschera framåt, med vår konung och Gud, Herren Sebaot, mägtig i strid. Om blott troget vi följa hans vilja och bud, Han oss leder till seger och frid.

2. Vi marschera framåt trots en frestande verld, Trots mång’ fiendes ränker och hot; Ty vi bära som vapen ett segrande svärd: Med Guds ord gå vi tryggt dem emot.

3. Vi marschera framåt, och vi bjuda en hvar: Kom gå med i vårt jublande tåg, Tills vår skara må te sig, hvarhelst den framdrar, Som en stor öfversvämmande våg.

4. Vi marschera framåt, som vår konung befalt, Och från seger till seger vi gå. Snart hans ljufliga röst kommenderar ett halt! Och i himmelska glädjen vi stå.

176. Jesus lefver.

1. Jesus lefver, grafven brast. Han stod upp i glans och ära. Nu det står som klippan fast, Att hans död skall seger bära. Blixten ljungar, jorden bäfvar, Grafven brast, och Jesus lefver.

2. Jag har vunnit — Jesus vann Öfver döden härlig seger; Ty ur grafven uppstod han. Frid och tröst jag derför eger. Öppnad har jag himlen funnit; Jesus vann, och jag har vunnit.

3. Jesus lefver, o hvad mer; Grafvens fasor jag vill glömma. Trött men gladt mitt öga ser Kullen, som mitt stoft skall gömma. Hoppets ankargrund förblifver: Grafven brast, och Jesus lefver.

177. Solens strålar sakta sjunka.

1. Solens strålar sakta sjunka, Aftonen nu byts i qväll; Jorden kläds i stilla skymning, Dagen bjuder sitt farväl. Evigt borta! Dystra skuggor Samla sig så småningom, Men hur ljuf är denna tanke: En dag närmare vårt hem!

2. När på hafvet ljuset slocknar, Och sig mörkret börjar te, Mången sjöman gladt hörs sjunga, “Åter en dag närmare!” Så Guds barn på verldens bölja — Arken skall nog bära dem — Också får hvar qväll instämma: “En dag närmare vårt hem!”

3. Trötte vandrar’n ofta fröjdas Öfver solens nedergång: En dag närmare till målet — En dag mindre resan lång! Äfven på vår genomresa Till vårt mål, Jerusalem, Få en skymningssång vi sjunga: “En dag närmare vårt hem!”

4. En dag närmare till hemmet, Der dess sol går aldrig ner, Men Guds härlighet upplyser — Natt och mörker blir ej mer. Snart skall lifvets afton stunda; Gladt den helsas utaf dem, Som i Jesus hafva lifvet: Det blir sista steget hem.

178. I blodet jag är nu rentvagen.

1. O nu vill jag sjunga en fröjdefull sång Om blodet, som renar min själ, Om honom, som frälst mig ur synder och tvång, Om honom, som allting gjort väl. KÖR. I blodet jag är nu rentvagen Och klädd i rättfärdighetsskrud. Jag aldrig förgäter den dagen, Då Herren mig upptog till brud.

2. O tänk hvilken sällhet det är här på jord Att ega sitt allt uti Gud, Att vandra helt trygg uti tron på hans ord Och hvila med tröst vid hans bud!

3. I ljuset vi vandra mot himmelen fram I sällskap mång’ tusen Guds barn Och prisa vår Jesus, det milda Guds lam, Som löst oss ur träldomens garn.

4. Ack blodet, det blodet, det dyrbara blod, Hvari all min sak blifvit god! Ack att hela verlden den kraften förstod, Som är uti frälsarens blod!

179. Afskild för min Herres räkning.

1. Afskild för min Herres räkning Och i blodets purpurelf Tvagen ren från alla synder För att lefva ej mig sjelf, Vare det min högsta ära Att på korsets helga stig Följa mästar’n alla dagar: Afskild, Herre, helt för dig. KÖR. Dyre mästare, bevara Mig så varm, så varm i dig, Att jag öfver allt må sprida Kristi vällukt omkring mig.

2. Afskild för min Herres räkning Till att fatta mer och mer Höjden, djupet i den kärlek, Som han sina barn beter! Må ej jordens korta lycka, Jordens skatter dåra mig! Nej mitt mål står mycket högre: Afskild, Herre, helt för dig.

3. Afskild för min Herres räkning, Mer och mer jag känna får Höjden, djupet i den kärlek, Som all kunskap öfvergår. Och dess mera jag utgifver Af hans kärlek innerlig, Desto mera kan jag älska: Afskild, Herre, helt för dig.

180. Ande, kom och blås.

1. O du kärleksrike Ande, kom och blås. Gör oss Kristus like, Ande, kom och blås. Lifva upp de matta, Lär oss nåden fatta, Jesus mer uppskatta, Ande, kom och blås.

2. Läk de brustna hjertan, Ande, kom och blås. Lindra syndasmärtan, Ande, kom och blås. Låt oss himlen smaka, Aldrig se tillbaka, Ständigt bedja, vaka, Ande, kom och blås.

3. Väck de döda benen, Ande, kom och blås. Vattna späda grenen, Ande, kom och blås. För att syndar’n böja Och Guds son upphöja, Borttag otrons slöja, Ande, kom och blås.

4. Låt bland de förströdda — Ande, kom och blås. Barn likt dagg bli födda, Ande, kom och blås. Elden Herren tände Sprid till verldens ände; Borttag allt elände, Ande, kom och blås.

181. Går du med?

1. Går du med, går du med Hem till fridens land? Vägen dit är trång och smal, Räds dock ej, gör nu ditt val. Kom gå med, kom gå med, Följ oss dit, räck oss din hand.

2. Går du med, går du med Till vår faders hus, Bort från synd och sorg och nöd, Bort från värk och qval och död? Kom gå med, kom gå med Till ett land af ljus och frid.

3. Går du med, går du med? Nu all tvekan bort! Ja just nu, i denna dag Handen, som dig räckes, tag. Kom gå med, kom gå med; Tiden dyrbar är och kort.

4. Ja gå med, ja gå med: Känn din sökningstid. I den strid dig förestår Hjelten stark sjelf med dig går. Kom gå med, kom gå med: Slutet blifver evig frid.

182. Snart kommer Jesus.

1. Som en ljungeld, den af öster Utgår, synes intill vester, Skall vår Jesus komma i sin härlighet. Bruden då på örnavingar Mot sin brudgum upp sig svingar Att hos honom evigt bo i salighet. KÖR. Si snart kommer Jesus att hemtaga sin brud; Han kommer snart och ger oss bud. O låtom oss stå klädda i vår bröllopsskrud Och bida tåligt, ty vår brudgum kommer snart.

2. Vi upplyftas snart i arken, Slippa att bli qvar på marken, Slippa äfven lön med skrymtare att få. Jesus kommer som en snara, Må vi derför redo vara, Att den dagen ej för hastigt kommer på!

3. Jesus kommer — hvilket möte, När vi ila i hans sköte, Och hans ansigte vi verkligt skåda få! Salig den sig håller vaken, Att han ej befinnes naken, Då likt tjufven Herrens ankomst smyger på!